Man kanske har tänkt nån gång,
Om sin plats under månen
Den är ynklig och dum, korrumperad och snål
Men också hur lätt en dag allting kan tas ifrån en
Förbättringar som tagit hundratals år

Finns dom kvar när idag blir igår?
När vi drog igång vårt band, åttisju-åttiåtta
Fanns patruller som heila och skapa besvär
Dom du gamla du friade,
Och dom både hota och spotta
På var jävel som inte var med på det där

Och dom kom till varenda konsert
♪
Det var för slagsmål och fylleri,
Mer än för rasidealen
Dessa gossar tog bombjackan på och gick loss
Men nog var det nån som såg själva potentialen
Energin som kan rubba en sossekoloss
♪
Nån som själv var för slug för att slåss
Så plötsligt ett sommarlov, nittitre-nittifyra
Blandades dansband med rock av
Vit makt-vänligt snitt
Och idéer som förut var föraktat obskyra
Börja samtidigt närma sig spektrumets mitt
♪
Med parollen att ordet är fritt
Vi tänkte att nej ändå, det är inte nån fara
Nazibindlar och boots kommer aldrig gå hem
Men vissa sa vänta du, ge det tio år bara
Så har dom satt finkläder ovanpå dem
♪
Det var redan klart nittifem
Så skiftas balansen om, positioner i livet
Man får nog av att ingenting spelar nån roll
Och systemet man sparkat på och tagit för givet
Kollapsar av tryck från ett helt annat håll

Ifrån bottar och tomtar och troll
Ja nog har dom stor effekt, alla orden vi väljer
Det är ingen poäng att raljera om det
Och visst kan man lätt bli knäckt
Av propagandan dom säljer
Paketerad som sanning och frispråkighet
Men vi som var med där i början,
Vi vet vad vi vet.