Den här natten är såpass stjärnklar, För att se hur världen ser ut Fyra år sedan vi sjöng refrängen, Och tycktes stanna där En gnista i den kalla natten sätter fyr på allt vi har kärt Några korta ord, krossar allt lika snabbt som det började Jag brukade alltid prata om livet Som någonting ännu större Än det mörker som natten nu döljer Bara jävla skuggor överallt Så visst är det svårt att förstå Att när solen går ner över Norden Skiner den någonstans På andra sidan av jorden Den här natten blir aldrig vår Våra röster kommer aldrig att höras Den här natten blir aldrig vår Våra händer kommer aldrig dela samma bröd Den här natten blir aldrig vår Våra röster kommer aldrig att höras Den här natten är vinter Och blir aldrig, aldrig nånsin vår I hopp om att hitta en högre mening, Staplar vi ord på varandra Vi hoppas att allting ska fortsätta som innan Men vet att allting kommer rinna ut Som ett timglas i dubbel fart Som tiden på en ständigt tickande bomb Röken dunstar och det klarnar Det är här jag egentligen är Ingenstans att gömma mig Så jag kliver fram ändå I väntan på gryningen, då vi kan börja bygga igen Någon ny plats att bo på, vi reser nya fasader Att börja på någonting nytt, då allt annat exploderat Att förälska sig i en diamant, så värdefull och skör Den här natten är vinter, Och blir aldrig, aldrig nånsin vår Våra händer kommer aldrig dela samma bröd Den här natten blir aldrig vår Våra röster kommer aldrig att höras Den här natten är vinter, Och blir aldrig, aldrig nånsin vår