Det fanns en tid då vi ville nå höjder Innan förfall och ett halvår av vinter Väntan vid en brant, på ett underbart motiv En vy över vår stad i skymmningsljus Långt bort ifrån den plats som brukade vara vår Så glasklart men så väldigt ansiktslöst Skogsträd i mörker, nyanser av grönt Gatulyktor skiner med förförisk värme Och jag andas samma luft som du Flykten är lång och världen är stor Samma gamla fråga kommer mig ikapp Vem är det som vandrar, på din andra sida? Men det kommer alltid en sommar - Då hela världen står still Och det enda mörkret som faller Är skuggorna från våra kroppar Som vi sprids ut över världen Långt innan vinden hunnit ikapp Hoppas jag att möta dig Där paradiset brukade ta vid