Jag skulle vilja säga några väl valda ord
Poänglöst kan tyckas då skadan är gjord
Fortfarande så unga men redan så fast
På trygghetens tabletter i ett liv utav plast
Sekunder blir till timmar blir till veckor blir till år
Ni bleknar framför mig ju längre tid som går
Jag vill inte bli som er
Rädda för något äkta som kan rubba
Era sätt att skämta om allt allvar
Om hur jag borde växa upp nån gång
Jag förväntas spela med
Och låtsas som ingenting
När bedövningen börjar släppa
Och ni vaknar upp gamla och grå
Finns inga minnen kvar
För ni var aldrig där
När jag öppna upp hjärtat
Sa ni inte ett ord
När jag ville ha stöd
Låg telefonen död
Vi skulle ju hålla ihop som bröder
Ert Oxycontin har tagit över
Är jag reducerad till ett minne?
Någon som ni brukade ringa
Ring mig aldrig igen
En vacker dag kommer ni explodera
Bryta ihop och falla ner på knäna
Hålla er från att skrika
Så det värker ännu värre
Ett livets brännmärke
På en så tunn och skör hud
Som aldrig riktigt härdats för trycket
Ni kommer känna hur det kändes att vara jag
Dom där nätterna i januari
Hur jag höll mig vaken för att inte möta verkligheten i gryningen
Bara jag och min egen bedövning
Finns inga minnen kvar
För ni var aldrig där
När jag öppna upp hjärtat
Sa ni inte ett ord
När jag ville ha stöd
Låg telefonen död
Vi skulle ju hålla ihop som bröder
Ert Oxycontin har tagit över
Är jag reducerad till ett minne?
Någon som ni brukade ringa
Ring mig aldrig igen