Hallå Annika, jag är ledsen, vet inte vad jag ska säga Jag har knappt sovit Jag är ledsen Det känns så maktlöst Eller kanske lilla Junior som inte har någon aning strax kommer få växa upp utan pappa (Snyftningar) Lova mig att du uppfostrar honom väl Annika Jag fixar allt ni behöver. Story of my fucking life, precis när allt klaffa vi var där Annika Och så boom slår det ner, ahja på vilket sätt, livstid för vad? Hur långt blir det? Jag vet inte Annika, jag vet inte. Din stålsyrra om du vet om hon har med denna förbannelsen att göra så blir det fucking maxstraff. Jag väntar, 12 år går fort, du får väl permissioner och sen så... Annika du tänker inte klart, det är över nu förstår, de vann. Vi har ingen framtid du och jag. Det bestämmer väl förfan inte du. Om det är någon som ska bestämma det så är det jag. Och jag vill kämpa, okej? Älskling jag säger inte att det kommer bli lätt men du och jag har en fin son tillsammans och vi är en familj oavsett om du vill det eller inte. Okej, är det så? Vill du hålla på med självplågeri så varsågod. Stress