Han har krypit men börjat gå Han är vilsen men vill förstå Hans trygga värld har blivit främmande och rå Han har hävt sig högt på tå Upp till er tycks han aldrig nå En klapp på huvudet och ni vänder er och går Tillbaks till ett liv i stadiet han aldrig når Från vredens barrikad De sviknas armé Han kastar sin sten Då ska de jävlarna få se Han vet det är inte rätt Han har försökt, på andra sätt Hans tålamod är slutt, nött och frätt Med sten i sin knutna hand Med vrede av blodad tand Han blickar bort mot en annan horisont Mot kravallssnutars sköld som sifta front Från vredens barrikad De slitnas armé Han kastar sin sten Då ska de jävlarna få se Nu står han där Med stenen i sin hand Med en känsla av svek Och drömmar som blivit sand Han ska kasta hårt Så långt han någonsin kan En sten för varje dröm som försvann Från vredens barrikad De slitnas armé Han kastar sin sten Då ska de jävlarna få se Från vredens barrikad De slitnar armé Han kastar sin sten Då ska de jävlarna få se