Jag har stått här på hustakets kant och sett ner Jag har stått här i en timme eller mer Ja människorna där nere, de blir fler och fler De djävlarna står där och ler Små menlösa dockor, det är vad de är Nöjda med livet vi lever här De lärde sig att krypa, de lärde sig att gå De lärde sig aldrig att förstå Men nej, nej, nej De får aldrig mig När jag var liten, då var allt så bra Fick lära mig hur allt skulle vara Fick lära mig de regler som samhället byggde på Det kunde de aldrig förstå En trotsig liten skit, det var så de sa Slicka dem i röven, det gjorde aldrig jag Jag står här på hustakets kant och ser ner Kommer ej att sakna det jag ser Men nej, nej, nej De får aldrig mig Så länge det finns liv finns det hopp Det va så de sa Det sista hopp jag har Blir det sista hopp jag tar Men nej, nej, nej De får aldrig mig De får aldrig mig De får aldrig mig De får aldrig mig Aldrig mig