Vi satt en kväll och pratade Greven, Plast och jag. Vi grundade med groggen Och hade det ganska bra Vi hade blivit gamla Nästan hundra år. Vi satt som vi alltid hade gjort Och följde gamla spår. Vi talade om Sverige Som är landet där vi bor. Där alla har det bra Och där ingen blir för stor. Men varje fredagkväll Tjuter varulven i sta'n. Han springer längs trottoaren Och vädrar ut sitt hat. Greven lutar sig tillbaks Och tänder en cigarett. Han försöker få nå't sagt Men det är inte så lätt. För han ser så onda bilder I en öken utan slut. Där ingen är tillsammans Och hjälps åt att hitta ut. "De kloka låser dörren" Säger Greven för sig själv." De kloka låser dörren Och barnen skriker på hjälp." Och varje sjuttifemma Som en män'ska dricker ur, I en dröm om en bättre värld Som dom sedan pissar ut. Nu blir Greven lätt extatisk å han står i sin fåtölj. Han spiller grogg åt alla håll Men är ännu inte nöjd. Det är ju vad vi alla vill Som super tills vi dör! Att bygga nå't tillsammans Som ingen djävel förstör! Sen säckar Greven helt ihop Nu är han allt för full. Han somnar som ett litet barn Mitt i sin fåtölj. Men vi andra sitter vakna Och tänker på hans dröm. Den svävar som en stjärna Mitt i vårt vardagsrum. Ja, den svävar som en stjärna Mitt i vårt vardagsrum...