Ack, vad för en usel koja!
Spräckta rutor, brutna lås!
Tuppen gal en sträv hoboja;
Trumman hörs i gränden slås.
Werda? Werda? Larm på gatan.
Jeppe, blås i tornet, blås!
Som en gås
Kacklar den satan.
Klockan klämtar, vatten fås.
Niclas torn som röda gulle
Blänker i den mörka natt;
I en hövålm på en skulle
Slåss två kärngar om en tratt;
Ur en sönderslagen ruta
Tittar fram en gulbrun katt;
Straxt besatt
Hundarna tjuta;
Larm och buller, gråt och skratt.
Pumpen gnäller, skorsten sprakar,
Hästen gnäggar vid sin töm,
Jorden gungar, sprutan brakar,
Böljan susar i Norrström.
Manskap, sväng i divisioner,
Skyllra, marsch och flaskan töm,
Stjäl och göm,
Marsch i plutoner,
Stör de skönas midnattsdröm.
Skådom nu Kolmätargränden,
Smal och smutsig, full med grus;
Rådstutaket syns vid änden,
Se'n blott krog och jungfruhus.
Ur ett bugnat fönstergaller
Syns en nymf med skinnkarpus;
Straxt burdus
Slagsmål och skvaller,
Nakna hjässor, tomma krus.
Mot en vägg med skalmar tryckta
Står en kärra full med drank;
I en sönderslagen lykta
Ryker en utbrunnen dank,
Och i rännsten på sitt öra
Vilar en gesäll så pank.
Kors, vad stank!
Vad ska vi göra?
Vräk den saten mot ett plank.
Kors! bland desa Sodoms murar
är det svårt att hitta rätt;
Mörka valv och heta skurr
Brylla ögat på allt sätt.
Här bor Movitz. Kors, vad buller!
Brandsignal och bajonett,
Menuett,
Tjuvar, patruller,
Jungfruröster, klarinett!
Där hans port, där skylten hänger.
Skål, min bror, av hjärtans grund!
Löjet sig så milt framtränger
Ur en gul och bleknad mund;
Gubben Movitz ler och nickar.
Men från Karons mörka sund
Dödens blund
I dina blickar
Bådar snart din sista stund.
Skratta, Movitz, bliv ej sjuker;
Märk, bland pikar och gevär
Themis mantlar och peruker
Syns i rännsten här och där;
Guldgalon i röda flamman
Bjuder lydnad och besvär.
Drick, förtär,
Klingom tillsamman,
En bit tuggbuss åt dig skär.
Vräk på nacken basfiolen;
Eld i skruven, röd och varm.
Tag den stora läderstolen;
Akta dyna, fot och karm!
Flöjten, lyran och bassongen
Häng dem frammanför din barm,
Lustigt larm!
Glöm ej hovtången,
Stick valthornet på din arm.
En Aeneas lik vid Troja
Moviz utur porten går;
Klarinett, fiol, hoboja,
Allt i ljusan låga står;
Elden fladdrar i peruken,
Sprutan han i nacken får;
Slangen slår
Movitz på buken;
Vatten sköljer ben och lår.
Jordens gudar, all er lycka
är ett stoft, ett glitttergrus;
Fattigdomen vid sin krycka
Lämnar lätt sitt trånga hus.
Movitz går till nästa krogen,
Borgar där förnöjd ett krus,
Tar ett rus,
Tapper och trogen,
Somnar vid ett sexörsljus.