Fyllde på mitt glas Det var som vanligt den där kvällen
Allt började på Kungsgatan 2
Jag bjöd som vanligt Alla vet Jag är en snäll en
Fast krisen var som värst nittiotvå
Grumlig blev dock min blick
Jag såg inte vägen där jag gick
Jag tror det var på disco eller svartklubb som jag hamnade
Där var blinkande lampor och rök
Och trots min berusning En dam jag fick på kroken
Mitt allra första försök
Hon verkade så vacker och svår
Med långt och glänsande hår
Jag visste vem som väntade i min säng där jag bodde
Jag visste att hon litade på mitt ord
Men vem kunde motstå en glimmande nymf
Och snart var hon i olja insmord
Vi älskade sanslöst och hett
Jag jublade: Alla rätt!
Visst njöt jag av livet och visst njöt jag av min dam
Det var oljigt och svettigt och kvavt
Nu lät hon allt högre och rörde sig vant
Hon ropade: Nu kommer jag snart!
Inte visste jag vart hon skulle gå
Men jag fortsatte jobba på
Allting tar slut Likså denna visan
Vi tände varsin cigarett
Sen reste hon sig upp där ur sängen
Och vände sig om och har man sett
Min dam som nyss varit så snygg
Bar ett stort svart hål i sin rygg
Vad lär man sig av min sång
Jo, gå hem till dig själv nästa gång
Av skogsrån är världen full
Allt som glimmar är inte guld