Han sitter med sin penna på kaféerna igen
Ibland är han briljant Ibland hur plump som vem som helst
Hon går förbi han tystnar Lyssnar efter hennes steg
Då lägger hon så varsamt två rosa rosor på hans bord
Han krafsar ner små ord om hur det kändes en sekund
Hur ensam man kan va' i så bleka blommors sällskaps doft
Han letar efter dom där orden medan hon kysser ömt hans kind
Nu dansar deras läppar bort med tonerna ifrån...
Virvlande snö Virvlande snö
Virvlande snö Virvlande snö
Virvlande snö Virvlande snö
Virvlande snö
Hur kommer det sig att färgen på dom rosor som jag fick
Är så blek, sa han. Nån som tröttnat på tjatet reste sig och gick
Hon rycker slött på axlarna Tar upp en ros & smekte den
Dom är så här för att dom inte hunnit bli så röda än
Han kramar hennes hand och lovar: Allt! Allt ska bli bra
Jag målar dom så vackert röda du får vad du vill ha
Men döm om hans förvåning när hans flicka går iväg
Det fungerar inte så (sa hon) Dom kan ej målas är jag rädd
Virvlande snö Virvlande snö
Virvlande snö Virvlande snö
Virvlande snö Virvlande snö
Virvlande snö
Han sitter med sin penna på kaféerna igen
Ibland är han briljant Ibland hur plump som vem som helst
Ute är det kallt som vanligt Kaffet likaså
Han tar sin rock och dansar bort med tonerna ifrån...