Stora vilda rosor växer här i mina steg Dom tränger upp ur asfalt som jag lagt för att få va ifred Tystnaden jag bad om håller någon annan lugn Någon som har bättre tur, nån drottning eller kung Alla mina minnen kommer hit och hälsar på Det är aldrig något nytt, bara ett eko ifrån då Inget jag kan göra nu, allting är försent Det gnager i mitt huvud, klockan närmar sig tre Och månen drar förbi Månen drar förbi Timmarna går sakta när man inte hittar ut Ut ur det där rummet, man tror allting ska ta slut Väggarna är vita, dimman går i grått Allting som betytt nånting har rest sig och gått Alla stora planer, hur jag kunde ryckas med Och tro på mig som delaktig i någonting som sker Allting som jag drömt om, allt gick mig förbi Men det är inte ensamhet, det är att va fri Och månen drar förbi Månen drar förbi Månen drar förbi Månen drar förbi