Stilla står havet Stilla är jag Still är min ensamhet Mina svarta dagboksblad Jag läste lusen av min oro nyss Sa till den: Nu är det nog! Men då gavs mig en förljugen kyss Det var som att dom tog och tog Stilla är hjärtat Stilla och kallt Jag stillar mig och tynger mig Men Du framförallt Det finns så mycket jag vill säga Men mina ord är hopplöst små Och nästan som att jag kan se dom Resa sig och gå Jag sitter kvar här Stilla mitt enda rum Stilla och stort Jag andas som i vakuum Det går obeskrivligt fort Att rasera nåt så vackert Om du bara gör det rätt Du måste trycka på rätt knappar Du måste glömma vad du sett Jag skriver ner det här så jag inte glömmer Vad jag tänkte då Jag skriver allt som kommer till mig Kanske en dag ska jag förstå Det som är grumligt ska bli klarare Det är jag säker på Jag skriver fastän orden är så Obeskrivligt små Det står lyktor upp i marken Jag har hört om nåt slags ljus Jag har hört om räddning, nåden Jag har hört allting om Gud Här sitter jag med alla tvivel Jag tror på inget Jag tror på allt Jag tror på dagarna som skymmer Och att natten ska bli kall Jag tror på natten Jag tror på natten Jag tror på natten Här kommer naten