Det var regn på Linnéas födelsedag
Snön försvann, men det gjorde ingenting
Hon låg på sitt köksgolv och nynnade:
Give me a lover and a diamond ring
I lägenheten där hon just flyttat in
Stod kartonger och travar med disk
Men i hennes förra hem var hon inte välkommen
De sa hon var galen och säkert en säkerhetsrisk
Ä säg vad ni vill men jag har en egen dröm!
Sa Linnéa, och den kan ingen mänska röra
Gråa stänk i den vita snön
Jag vill älska jag vill dö
Smälta som snö
Det vill jag göra
Gabriel tog en ny väg hem
Han var arg med sten och snö i sina skor
Lutad mot en vägg tömde han skon på grus
Just under fönstret där Linnéa bor
Och han sa: äsch, man borde dra, man borde lämna stan
Åren går och här traskar jag omkring
Då hörde han plötsligt något välbekant:
Give me a lover and a diamond ring
Är det du Linnéa? Jag känner igen din röst
Du sjunger lika fint som när vi var sexton
Då vi drack smuggelsprit och jag kysste dina bröst
Det kändes ganska bra, minns jag du sa
Minns du mig Linnea?
Månen lyste in i Linnéas kök
Genom fönstret som lämnats kvar på glänt
Tänk att du kunde klättra så bra Gabriel
Det här är världens bästa födelsedagspresent!
Länge stod dom stilla och såg på varann
Och han strök en lock ur hennes panna
Jag borde gå, jag borde gått för länge sen
Men du Linnea, du kan väl be mig stanna?
Ja, ingenting blir bättre om du går
Jag har lite gin och ett förslag som du ska höra;
Låt oss stanna inomhus tills det blir vår
Vi kan älska vi kan dö, smälta som snö
Det kan vi göra
Det kan vi göra, det kan vi göra
Det kan vi göra, det kan vi göra