En gång beklädd i kött Nu svävandes därunder I förvägran av Kristi blod Vek av mot färden nedåt Avgrund väntas, avgrund närmas Tankar irra och skräck genomsyra Själen i plåga vridas, men skalet i kistan Harmoniskt besmyckat ligga Välbehagets doft, dölja likstanken Skräddarsydd beklädnad dölja död Kistans prakt dämpa skräcken för det okända Prästens närvaro besmitta allt kring den framlidne Till fest! Mot kapellet gravstenar luta De enda som vittna om bortglömdhet Döden cirklar ovan Livet snirkla därunder, då döden cirklar ovan Likvaka av djävlar, som firar i fest och rus Likvaka av änglar som förtvivlar Ingen likvaka av levande Ingen likvaka av någon helig gud