Skymningen fördunklas, nordanvinden ensligt viner Färjkarlen inom mig, ror mot livets förutspådda öde Förlist med en kluven identitet I kloaken lättar vi ankar Med samlade tankar, äntrar vi det omedvetna Jag skall dränka mitt sinne Utesluta mig från verkligheten Vandra mig bort från de grå hallarna Ett sista andetag blott, ner mot livets sista stopp Malströmmens spira intoxikerar sin svärta Ett formlöst hav utan upplösande materia Dränkt av syndens fradga Av dödens mistel vigd Tankarna samlas och på nytt de blandas Det sjätte sinnet dyker ner mot avgrunden Mot en utfärd i traumats hysteriska degel Ovetande, snart hänsoven i de dränktas vagga? För evigt vilse i drömmarnas famn En färd bortom regnbågens prålande glans Uppslukad av själslig utopi, av dödens mistel vigd Ovetande, nu hänsoven i de dränktas vagga