På tröskeln till dag Vi är knutna i en mänsklig rosett Ligger tysta som bara två tungor kan vara Tillsammans, du och jag Med en stor elefant Lurandes i mörkret Jag köpte paketet Band upp mig på år Gick i fällan alla filmer så skadeglatt gillrar För oss utan spärrar För vad man kan ge Och hur lite man är villig att få Jag saknar båda två Men kastar mig ändå Handlöst i den kroppsvarma kvicksand som kärlek är Sommaren knyts ihop Lätt gulnade löv Dansar trött trottoaren fram Nattfrost till middagstid Vintern kommer sluka oss igen Den kommer sluka oss igen Facitenligt precis som Vasa Så kommer vi att sjunka Utan ens få tid att hålla andan Gröngrumligt ser jag dig i dunklet Det spränger inuti Om det finns någonting ovan oss Jag ber dig att: Ta mig från kärlek Ja, dra mig ur denna kroppsvarma kvicksand Som skänker mer sorg än den sänder mig glädje Det är sorgligt men sant, Men jag har ingen chans Jag har ingen chans Så ta mig, ta mig, ta mig från kärlek Det är sorgligt men sant, Men jag har ingen chans Ingen kraft att sätta emot Inget från att ta spjärn Ingen tro att falla platt på Jag har ingenting Jag har ingenting alls