In bakom glas blickar trötta ögon ut En gammal fläkt rasslar metalliskt i hörnet Motljusmän med slöjmolns lätta skuggningar Gör väsen av om vilken bok som väger tyngst i världen Jag ser en man som saknar ben Men ändå bär den som fortfarande kan gå Och klagar aldrig Jag hör radion sjuda dovt, satt på stand-by, i ett land som likaså är lagt i sömn Och allting snurrar runt den vaddklädda axeln på en medelåldersman i jakt på sin egen Utopi, springer alltid förbi de som aldrig säger Ett knyst om alla knäckebröd som smulats bland dess sängkläder Förseglade läppar sträckta i ett konstlat leende En livfull punkt bland de grå trottoarer som fräter, flackar vilset runt Likt ett ensamkommet flyktingbarn från en bortglömd kontinent Det viskas om en solkatt som ruskar liv i gamla kroppar Tänder fackeltåg och stjärnformationer Predikar om något nytt Ref. Vi ser skallgångsbenägna folkmassor Som nyvaket tågar ut till skogs För att finkamma Moder jord I hopp om en mening bortom pengar Någonstans över frusen stock och bengrå sten Finns liken som har vetskap om något mer Än vad vi ser, och det som vi kan ta på Ett skri från sjunde våningen En man störtar mot avgrunden Kritstreck, pressveck, plommonstop fladdrar vilt på vägen ner Han lynchas, äts av fattiga Irländska gypsys knackningar Takläggning och asfaltering Dörr till dörr som jävla Jehovas Galenskap är aldrig galet om alla är galna Hororna hamstrar sperma från de klövertäta Sextiotalskullar som är konflikträdda Media knullar med allas huvuden Taktfasta robotar lång ifrån trettiosju grader celsius Låt en solkatt tina upp er, låt en solkatt upplysa er Det viskar om något underbart serverat på ett silvefat Låt en solkatt smälta ner det, låt en solkatt svetta in det Ref.