Pinade kajer Kluckande hamnbassänger Lägereldssägner Om att tiden faktiskt läker Varje minnesbild kan ramas, hängas upp Men aldrig brinna som jag vill att vi ska brinna, bara försvinna I glömskans dunkla kåkstäder, för jag kan aldrig sluta att förlora mig i dig Och allt du slänger går jag efter och plockar upp Men verkar aldrig kunna plocka upp mig själv Drivande dimma Försöker lönlöst finna Rätsida på tyllet, eller änden på mitt liv Varje minnesbild kan vrängas, plockas ned Men aldrig brinna som jag vill att vi ska brinna, bara försvinna I glömskan dunkla kåkstäder, för jag kan aldrig sluta att förlora mig i dig Och allt du slänger går jag efter plockar upp Men verkar aldrig kunna plocka upp mig själv Jag har förlorat någonting jag älskat, Jag är så tung där jag nu ligger mellan tistlar, hästkastanjer Vi är unga, men inte dumma, bara offer under känslan av att allting står på spel Och jag stirrar upp mot samma jävla himmel som vi levt under och kallat för vårt tak När hela världen var vår lekplats innan verkligheten dagats Och visat vad som fanns kvar