Vindan som vinar runt öronen Som letar ejn vet vartåt tidin gar Känns lika kald som han dan man kom hid Ljusi känns ovant å man kan var rädd för e Ho hålt man än slutar ögonlocken Så bränder e i ögona Man star vi kantin åv livi Å e rädd för e som komber baket För att man e så fucking jävla rädd För eldin man tänd på bakom se Ekona studsar från berg till berg Imillan siter öronen å hör på stinnt He som sägs e åv lägsta relevans Fö man kan it skilj sant från falskt