Vi är avarterna De pinsammaste sluten och de inställda starterna Matchklockan som räknar ner Brutna ben Men ändå kommer krypande till korset Vi är de som vågade mer Gav upp allt bra och satsade allt på samma häst samma drag Vi är eldarna Sanningen Motorerna som rosslar men kan bränna hela långa natten Vi är inte ironin Inte Bostadsguidens Bromma eller köphysterin Vi är kvällarna Grillarna Vi som nöjt oss med det här och lever trots allt Vi är bengalerna Sångerna som stiger över elden mot ert stängda tak Vi är leendena Vad var det jag sa, Vi är dom som sopar upp och äntligen bygger något nytt Något nytt Du är den renaste formen av poesi Inga nödrim eller ord får plats i motståndet Ingen vet om det där Du är mitt sanna geni Du är det renaste vattnet som jag håller högst En knuten näve i fickan med en långsam plan En kyss på bänken och det smäller som en agitation Ett svart moln i natten rullar ut och hej då