Kom in, kom in
Blås bort den här sommaren
Den var lång och kall
Den var lång som en sång
Som ville i dur
Men drogs in i moll
Själen ville lyfta, flyga
Men buren förblev stängd och trång
Kom in Lovisa
Dundra fram över marken
Ruska löven ur träden
Blås havet till skum
Bedrägliga är sommarens
Drömmar om lycka
Dom som kom har åkt hem igen
Döda flugor i alla rum
Blås luften hög och klar
Driv molnen ut till havs
Blås bort alla små saker av intet
Allt bjäfs och krafs
Blås Lovisa blås
Blås, blås, blås
Kom in, Lovisa
Kom från väster du som är först
Blås bort den här sommarens minnen
Blås bort hunger, blås bort törst
Blås Lovisa blås
Blås, blås, blås
Jag lät mej förföras
Av mej själv, av mitt hjärta
Vara den som kan ge
Blås håret mitt trassligt
Bara följden av en kallelse
Sån man blir när försakandet
är ens livs räddnings-ide'
Nu ger sig fågelsträcken av
Vingarna darrar över ytan
Bråttom ner till södern
Dom vet vad klockan slår
Här låg folk vid det kalla vattnet
Och njöt av sol och vind
Det är tomt nu, festen över
Allt som hände hände här igår
Så blås luften hög och klar ...
Lågtrycken bygger städer av moln
Ut över bukten
Rimbaut kliver omkring däruppe
Med sin berusade båt
Han sa tack och adjö, fick nog av
Poesi och diktande
Bara några år och tjugo
Ville inte veta av det han skrivit
Försvann neråt Afrikas horn, bortåt
Kom september, oktober
Där allt som byggts tas isär
Bär in allt som bars ut
Det som ska börja på nytt
Kan lika gärna börja här