När vi så blir sextiofem och sjuttiotvå När mitt hår blivit grått och min stämma är svag Vill du ändå ha mig då? Jag kommer glömma tid och namn Men minnas åren som försvann Du kommer se på unga män Så som du tittar på mig än Kanske ska vi passa barnbarn, du och jag Dom får lyssna till åldrande sånger och låtsas som om det låter bra Men sen när dom väl har gått hem och vi är ensamma igen Vill du komma till mig då? Så som vi gjort i alla år Om du nån gång undrar om jag tänker stanna kvar Om du så blir hundra, så ska jag alltid stanna kvar Du slipper mig aldrig Och så sen, vid pass tvåtusen och fyrtiofem Kommer en av oss lämna den andre och aldrig få komma hem igen Jag hoppas att vi då förstår, vi har förbrukat våra år Och inget kommer då igen, men du ska alltid va mig vän Om du nån gång undrar om jag tänker stanna kvar Om du så blir hundra, så ska jag alltid stanna kvar Du slipper mig aldrig, kvar Aldrig ska jag gå min väg Om du nån gång undrar om jag tänker stanna kvar Om du så blir hundra, så ska jag alltid stanna kvar La la la la la la laaa La la la la la la La la la la la la laaa La la la la la la Kvar, du slipper mig aldrig Kvar, aldrig ska jag gå min väg Kvar, du slipper mig aldrig Kvar, aldrig ska jag gå min väg När vi så, blir sextiofem och sjuttiotvå Mhmmm