En kväll nu i vintras hade sjön frusit för första gången Om man gick till mitten såg man in genom ditt fönster Där var du, jag ropade ditt namn och du tittade ut Öppnade och svarade, men jag stod tyst i mörkret Sen på morgonen sa mamma att nere vid stranden Hade hon sett en varningsskylt och ett avspärrningsband En pojke som gått ut på isen och isen hade brustit Kände inte igen hans namn Du berättade i klassen hur du hört honom den kvällen Arvid hette han Han skulle gå i årskurs två Du skrev en dikt som du gav till hans föräldrar Och frågade om de hade en bild du kunde få Du gick med fotot i din ficka och visade för alla Någon frågade om han spökade och var du inte rädd? Du sa att nej, det kändes som om han var din bror Och jag lät bli att fråga hur du tänkte att han vetat vad du hette ♪ Arvid, som du inte kände, ramlade genom isen Och nu är våren här Du lägger blommor på hans grav Om jag bara sagt något då när du stod där i fönstret Om isen varit tunnare Då kunde det varit jag