En gång var jag en pojke Som byggde slott av sand Jag var hellre vid havet Med metspöt i min hand När andra blev studenter Och fick stora A Slog jag på gitarren Och tyckte det lät bra Vår skola var skivaffärerna Vi hängde vid grammofonerna Vi skrek över telefonerna: Kom ut, kom ut, kom ut ikväll Karusellkvällarna Vänd dig inte om Karusellkvällarna Skruva upp radion In kommer tåget till den stora staden Där husen är högre Natten är ljus som dagen Och varje landsortsromeo faller för Julia Vi hade så mycket att dö för Så lite att leva av Vi hängde på oss gitarrerna Vårt blod flöt under fullmånen Jag skrek bakom mikrofonen: Kom ut, kom ut, kom ut ikväll Karusellkvällarna Vänd dig inte om Karusellkvällarna Skruva upp radion Satt på solglasögon Satte foten i gatan Här låg drömmarnas damer Och smutsiga lakan Biljetter, gula, röda och blå Karusellen började gå Fast hundarna skällde tätt i vårt spår, fortsatte karusellen att gå På de blå tågen såg vi igenom undren Men i kärlekstunneln gick alla under När morgonen kommer Ligger Julia i sängen Jag sitter vid fönstret Och ser ut över ängen Kaffe på spisen Cigaretten i munnen Det är vad jag lever för Vanliga stunder Det finns ett land Varken norr eller söder om Mycket större än du kan drömma om Alla ni som aldrig skulle vända om: Kom ut, kom ut, kom ut ikväll Karusellkvällarna Aldrig glömmer jag dom Karusellkvällarna Skruva upp radion Karusellkvällarna Vänd dig inte om Karusellkvällarna Skruva upp radion Skruva upp radion