Tidig höst, fem män parkerade på en trappa
Platsen är till namnet trädgårn
Ont om gräs i denna arma trädgård
Spottar snus, röker cigaretter
Omedvetna om vartåt scenen vetter
Två av dem bläddrar bland skrynkliga papper
Slarvigt, oorganiserat
Samlade i plastfickor, pappmappar
Frenesin härskar på denna kalla trappa
Stela fingrar, frusna leder
Mod som skingrar regler, seder
De tre övriga av de fem ömsom står, ömsom sitter
Gestikulerar, talar hetsigt, diskuterar
Och ordningsmaktens fyra ögon betraktar dem
Ty deras ögon lyser rött, icke grått
Det visar skuld och tankebrott
Kalla kårar längs ryggraden hos betraktarna
Omedvetna om den oro de förorsakar
Hos ordningsmakten som vaktar, bevakar
Samlar mod och kraft bland falska sanningar
Detta, det fientliga flummet i det offentliga rummet
Får under inga omständigheter accepteras
Det tenderar att underminera kontroll
Tvenne uniformerade män marscherar målmedvetet mot fem unga huliganer
Vilka med all säkerhet planerar upplopp och stökigheter
Ty deras ögon lyser rött, icke grått
Det visar skuld och tankebrott (stick iväg, babylon, stick iväg)
(Stick iväg, babylon, stick iväg)
(Stick iväg, babylon, stick iväg)
(Stick iväg, babylon, stick iväg)
(Stick iväg, babylon, stick iväg)
(Stick iväg, babylon, stick iväg)
(Stick iväg, babylon, stick iväg)
(Stick iväg, stick iväg)