Du är precis som jag.
Lika svag för det du vill ha.
Och du vet inte vad du gör.
Men jag har aldrig varit klar.
Stanna kvar här tills det blir jag.
Som har, ett svar.
Den här är till dig, vaken på natten jag vet hur det känns.
Det känns som om livet har jagat ifatt en, det känns om att nånting är fel men du vet inte vad eller varför.
Man fastnar så lätt i sig själv, fastnar i känslor, tankar och pengar.
Och när man fattar och höjer sin blick, så händer nåt nytt så man fastnar igen.
Den här är för mig och jag jagar en känsla som får mig att tro att jag klarar det mesta.
Det får mig att le, det får dig att falla. svårt att beskriva, svårare att fatta.
Det är vi nu för hundrade gången, det kunde ha varit den första idag.
Jag drömmer tillbaka till bättre versioner av stunder jag saknar och blundar ett tag.
Och jag vet inte riktigt hur jag ska förklara.
För det jag gjort det går nog inte att försvara.
Och jag vet inte vad du kommer svara.
Men jag vet att du aldrig mer kommer tillbaka.
Jag vill ändra på saker, saker som händer omkring mig. vindar som vänder och saker jag ser.
Jag vill ändra på saker hos mig själv, men det är inget som händer om dagarna mer.
- Jag är inte exalterad, inte på det sättet som de flesta verkar mena.
Man är galen och skriker en dag, visst, livet är bra. och solen den skiner ett tag.
Man får skina, och alla personers blickar, riktas mot en men det känns som att de missar.
är man tom? nej, man är full utav inget så tomheten proppar ens sinne med [ ].
Våren den nalkas, och stålarna fattas, vill egentligen bort fast jag lovat att stanna.
Det får oss att falla, det får oss att svära, och bara kolla upp mot skyn där fåglarna svävar.
Du är precis som jag.
Lika svag för det du vill ha.
Och du vet inte vad du gör.
Men jag har aldrig varit klar.
Stanna kvar här tills det blir jag.
Som har, ett svar.
Och jag vet inte riktigt hur jag ska förklara.
För det jag gjort det går nog inte att försvara.
Och jag vet inte vad du kommer svara.
Men jag vet att du aldrig mer kommer tillbaka.