När människorna sova Vid sommarnattens sken Och tusen röster lova Sin fröjd från gren till gren, Då purpras lingonriset Av stilla skyars gull; Då hägrar paradiset än över jordens mull. Du äng, låt kalkar glimma Kring älvans lätta häl! Du paradisets timma, Din dagg gjut i vår själ! Än jublar fågelsången Kring gryningsljusa sund Så klar som första gången I tidens första stund.