Inte var man kanske världens bästa kille Inte var man ett geni I tvåsamhetens konst är man inget snille Och kommer heller aldrig bli Nej ofta var man trött och arg och sur Känslor gömdes bakom nån slags mur Hon hade säkert rätt i allt hon sa i våra gräl Jag har nog svårt att medge mina fel Den där versionen har man dratt för vänner Om och om och om igen Men verkligheten är en annan Ja den rena sanningen är den att... Allt var rakt igenom hennes fel Att det blev just så som det blev Hon lacka ur för världens minsta sak Och gastade helt utan nån orsak Grät och ständigt klagandes och förebråendes Jag som var så snäll och trygg och jämnt förstående Allt var rakt igenom hennes fel Att det gick åt helvete Alla har vi våra fel och brister Men vissa har så många fler Och vissa är helt enkelt alltför svåra att resonera med Ja nån gång sa man kanske säkert nåt Som kanske lät en smula kallt och rått Men herregud man måste kunna skämta litegrann Och garva åt sig själv nångång ibland Det är inte så att jag vill fly mitt ansvar i allting som skett Och att skylla nåt ifrån sig skulle självklart inte kännas rätt, men... Allt var rakt igenom hennes fel Att det blev just så som det blev Hon lacka ur för världens minsta sak Och gastade helt utan nån orsak Grät och ständigt klagandes och förebråendes Jag som var så snäll och trygg och jämnt förstående Allt var rakt igenom hennes fel Att det gick åt helvete Allt var rakt igenom hennes fel Att det blev just så som det blev Hon lacka ur för världens minsta sak Och gastade helt utan nån orsak Grät och ständigt klagandes och förebråendes Jag som var så snäll och trygg och jämnt förstående Allt var rakt igenom hennes fel Att det gick åt helvete