Jag har en post-it-lapp på min panna Jag är oförbrukat fri i allt som alla vet Mitt jeanshål formar ett stackmoln Och allting i min ficka är till låns Jag kan ha lovat att jag snart är klar Men det är nån i mig som aldrig vill bli klar Jag är en ängslig varsam streber Varje ny låt är en Pyrrhusseger Jag ska tro på han som minns allt sämst Han som gjort det förr men aldrig nämns Jag är missunnsam jag inser Jag är omgiven av idioter Jag är en självutnämnd poet Och äger alla mina näras verklighet Jag är förtrollad av allt som var Jag ska lågaffektivt ge er era svar Min ståndpunkt hörs på min dialekt Och mitt mummel är en Barnum-effekt Jag är förälskad i en karaktär Säsong efter säsong i varje ny sång Och jag ska tro på han som minns allt sämst Han som gjort det förr men aldrig nämns Jag är missunnsam jag inser Jag är omgiven av idioter Jag ska tro på han som minns allt sämst Han som gjort det förr men aldrig nämns Jag är missunnsam jag inser Jag är omgiven av idioter Av idioter Av idioter Av idioter Av idioter