Jag knäppte min väst, fick en kick från kontoret
Och tände min engelska snugga med hö
Jag skymtade damen i svart under floret
Och slant genom dimman i grådask och snö
Jag rafsade ner mina böcker och kläder
I bagen och gömde min nyckel och stack
Från stan genom landskap och mörklagda städer
I solkiga paltor och boots utan klack
Jag kände mej ruggig i fukten och frosten
När jag steg av tåget men nu var jag fri
Jag hajade till av ett papper från posten
Ett grått konvolut med en krigisk avi
Jag slumrade strax till dom hemtama ljuden
Av tjutande jaktplan och vakthundens skall
Jag vaknade till av en kall hand längs huden
Och skildes igen från mej själv och mitt kall
Jag gick som en zombie med lipen i halsen
Och för att bli fri fick jag kasta mitt skal
"Ja, inte" sa doktorn "går jag ju på valsen
Men försvinn annars blir vår förvirring total"
Jag lydde, jag flydde med mackor i sinnet
Och lustfylld aptit men jag mötte min död
Jag föddes igen, om jag rannsakar minnet
Med blodsmak bland dunster av lastgammal mjöd
Och damen i svart med den livlösa munnen
Blev synlig igen och min flyktväg var stängd
Jag slängde mej ner i den torrlagda brunnen
Och skrek som en skogsbrand och grät som ett regn
Men nästa försök var så väl kamouflerat
Min avsikt var dold av min lediga tid
Men när jag kom fram hade nån observerat
En dam smyga runt, mera dolsk än timid
Den flammande elden var nyckfull och spastisk
Dom blixtrande ögonen stämde mej mild
En rytmisk armé och en entusiastisk
Publik gjorde kvällen elektrisk och vild
Med sånger om kosmos, med medikamenter
Gick rövarnas liv sin beprövade gång
Tills ögonen blev varse systemets agenter
En natt under fullmånen under en sång
Jag reste i gryningen, under protester
Gick båten tillbaka från Ingenmansland
Jag la mej på rygg tills min korta semester
Var slut och jag spolades upp på en strand
Och medan jag vaknar i vinden längs stranden
Glömmer jag allt som har hänt på nån kvart
Men ute till havs eller djupt under sanden
Där lever förmodligen damen i svart