En stöt gick genom hjärtat när det ringde Vinden genom vassen visste vem En sliten fågel med en bruten vinge Hade flugit bort och ville hem Jag kände på mig vad som skulle följa Visst var hon ung men inte så naiv Att hon kunde dra någon vals och dölja De unga männen i sitt liv En tår föll tyst och regnet föll på rutan Sen hon berättat om sin vackre vän Jag sa, han verkar lätt att leva utan Men du går säkert hem hos honom än Ja kanske det, sa du, men om jag finge Trots att jag nog låtit kort ibland Satt jag med din arm omkring min vinge Under linden i ditt lugna land Och din röst var ljuv musik fast refrängen gick i moll Och Hamlet satt med djupa veck i pannan I livets dramatik finns ingen färdigskriven roll Och ingen kan ju äga någon annan Min vän, sa du, som om det skulle räcka För mig var du så mycket mer än så Jag skulle till din stad i nästa vecka Och du sa, kan vi inte mötas då? Jag flög direkt, sa jag, ifall det ginge Vad vore jag för vän om jag sa nej? Till en fågel med en bruten vinge Och en sång som klingar rätt för mig