Det sitter en fågel och sjunger i parken intill För folk som förlorar till folk som kan få som de vill Men ingen ser upp, ingen hör, alla skyndar förbi Bara där uppe i trädet är utblicken fri Men sitsen för en som har koll kan bli nog så prekär Även en fågel kan nån gång bli olyckligt kär Då lyfter han tyst från sin gren mot befrielsens hav Och tänker tillbaka på livet som aldrig blev av O främmande fågel på vindarna går din seglats Din stämma har tystnat, nån annan har tagit din plats Ah, denna dag börjar likna ännu en sång för de svikna Men mannen som stått under trädet har hört och förstått Han tänker på leken och sveken och tågen som gått Han tänker på glasen han tömt sen han skilts från sin vän Och drömmer om natten att de är tillsammans igen Men om han så höll hennes hand, den försvunna i sin Är drömmen en dröm, inte sant, även om den slår in Och fågeln har lyft från sin gren mot befrielsens hav Och tänker tillbaka på livet som aldrig blev av O främmande fågel, så ensam blev flykten till slut Den kärlek som knoppats fick aldrig en chans att slå ut Ah, denna dag börjar likna ännu en sång för de svikna Ännu en sång för de svikna Ännu en sång för de svikna