Tryggare kan ingen vara än Guds lilla barnaskara, Sjärnan ej på himlafästet Fågeln ej i kända nästet. Herren sina trogna vårdar Uti Sions helga gårdar; över dem han sig förbarmar, Bär dem uppå fadersarmar. Ingen nöd och ingen lycka, Skall utur hans hand dem rycka. Han, vår vän för andra vänner, Sina barns bekymmer känner. Gläd dig då, du lilla skara: Jakobs Gud skall dig bevara. För hans vilja måste alla Fiender till jorden falla. Vad han tar och vad han giver, Samme Fader han dock bliver, Och hans mål är blott det ena: Barnets sanna väl allena.