Tusen år av hat I sekel är han fjättrad Med längtan av att dödliga skall blöda När allting grips av köld Och fimbulvintern härjar Människan ska sin egen broder dräpa Och ruttna segel skymtas En stank av död från fjärran Och Nagelfar skall färga haven röda Gjallarhornet ekar Och livets grenar skälver Ty jättar med enorma klippblock släpar Sviken utav asar, men känner än dess blodsmak Ett vrål som skälver marken är tusen år av hat Gapet sträcks från himmel till jord När Fenrisulven oden slukar Men Vidar sin fader hämnar En värld I brand och berg som rämnar Ruttna segel skymtas En stank av död från fjärran Och Nagelfar skall färga haven röda Gjallarhornet ekar Och livets grenar skälver Ty jättar med enorma klippblock släpar Enhärjarna tågar ut på Vigrids slätter Bifrost tyngs och rungar av jättars fötter Järva män förgås av ormens etter Och Nidhögg blickar upp från livets rötter