Kalkvit är vägen som slingrar sig fram Eden är vresig och krum Kungsljusen lyser och nyklippta lamm Betar bland bridbrödens vitgula skum Vinden är varm och vår lyckliga ö Steg nyss i morgonens ljus Naken ur havet så kalkvit som snö Bländande fager ur vågkammens krus Kom du min vän, nu är sommaren fin Sånger ur bröstet välla Sjung som psalmisten Kolmodin Kom nu till Hångers källa! Blomstertid är det, mitt hjärta nu slår Takten med psalmversens ord Vildrosen blommar och över allt rår Lusten av fägringen här på vår jord Fåglarna drillar med sällsamma ljud Tyst, nu hörs näktergal Skolbarnen prisar sin sommarlovsgud Prästkragen blommar i tusental Kom du min vän, nu är sommaren fin Sånger ur bröstet välla Sjung så psalmisten Kolmodin Kom nu till Hångers källa! Juni sig speglar i källan så klar Han som skrev texten, jag tror, Visst super . . . nåt . . . intendent att han var Nere i lunden vid källan han bor "Är han en sommargäst här på vår ö? Ja dom kan supa minsann" Nej, snälla du, han är längesen dö. Källan är blank som en kopparspann! Kom du min vän, nu är sommaren fin Sånger ur bröstet välla Sjung som psalmisten Kolmodin Kom nu till Hångers källa! Djupt jag mig böjer mot spegeln och ser Dig Sarons lilja så ren! Naken jag ville i källan gå ner Fuktas av nådens dagg om mina ben Kom präst och klockare, kom ungersven Nu blir jag syndigt ren! Sant är jag älskar ju flera än en . . . Den kärleken är ju som himmelen! Kom du min vän, nu är sommaren fin Sånger ur bröstet välla Sjung som psalmisten Kolmodin Kom nu till Hångers källa!