Du hade mig vid sans-serif
Vansinnigt söt och sött vansinnig
Den här svulsten,
är svulten
Alla här letar efter perfekt
Vi har lärt av att känna igen kärlek
I gliporna och de spruckna fönstren
Att mötas på ett lågfrekvent mönster
Inga känslor: bara aptit, aptit
Men sanningen är lika enkel som hård:
Ett är oändligt mer än noll efter två
Du försvinner inte förskräckt
Hakas i mina skulderblad jag blir två meter lyfter genom taket
Tills jag bara kan höra
Min egen puls, min egen
Din luft är en bilbrand
Vi är inte mer än maskiner
Vad skulle jag ge för lite hud?
Din luft är en bilbrand
Vi är inte mer än maskiner
Vad skulle jag ge för lite hud?
Reducerad till tre centimeter
Innan jag ens vet vad du heter
Vad jag hade gått miste om
Om vi sågs innan vi träffats en gång
Inte mer än en checklista, krav
Något, någon att beta av
Fjärilar naglade i en telefon
Troféer, hånflin, ryggdunk, ridå
Det du kallar ouppmärksamhet kallar jag överlevnad lyckligt ovetande tar vi i hand med ögonbindel kapsejsa med mig hör åskan när naglar river pappersväggar
Väck mig med ett brev som träffar för rätt
Utan att träffa alls, vad jag vet
Kan du berätta? Kan du berätta?
Vem jag ska låta vara
Vem fan jag ska svara
Din luft är en bilbrand
Vi är inte mer än maskiner
Vad skulle jag ge för lite hud?
Din luft är en bilbrand
Vi är inte mer än maskiner
Vad skulle jag ge för lite . . .