Jag var 16 år när kriget kom
Jag var 18 när jag flydde
Om du vill så kan jag säga dig vad det betydde
Vårt hus det log vid Glomma älv
Det var där som jag såg Tysken
De marscherade längs vägen
Då de anfölls i ryggen
Hämnden som de tog
Blev skriven uti blod
Och bilderna av det jag såg
De glömde jag ej bort
Jag var 16 år när kriget kom
Jag var 18 när jag flydde
Om du vill så kan jag säga dig vad det betydde
Min bror som hette Ole
Han blev motståndsman
Tog en kula i sin kropp
När han försvarade vårt land
Kulan i hans kropp
Den gick att plocka bort
Men rädslan i hans ögon
Den glömmer jag ej bort
Bakom mina ögonlock
Rullar filmer utan stopp
Och du, du frågar mig varför jag
Aldrig ger dig några svar
För de bär en bitter smak
Och sådant går i arv
Sådant går i arv
Sådant går i arv
Sådant går i arv
Från generation, till generation
Smittar som pesten var du än bor
Och därför är det bäst om jag håller tyst
Annars kan du av smittan bli kysst
Jag var 16 år när kriget kom
Jag var 18 när jag flydde
Om du vill så kan jag säga dig vad det betydde
Jag fick lämna dem jag älskade
För att springa för mitt liv
Det smakar allt för bittert
När jag tänker på min Giv
Smaken i min mun
Den får jag aldrig bort
Nej, aldrig att jag glömmer
Jag glömmer aldrig bort
Bakom mina ögonlock
Rullar filmer utan stopp
Och du, du frågar mig varför jag
Aldrig ger dig några svar
För de bär en bitter smak
Sådant går i arv
Sådant går i arv
Sådant går i arv
Sådant går i arv
Från generation till generation
Smittar som pesten var du än bor
Därför är det bäst om jag håller tyst
Annars kan du av smittan bli kysst
Sådant går i arv
Sådant går i arv
Sådant går i arv
Sådant går i arv
Från generation till generation
Smittar som pesten var du än bor
Därför är det bäst om jag håller tyst
Annars kan du
Av smittan bli kysst