Jag träffade henne i Auckland
Jag var där några månader i fjol
Jag mötte hennes leende
Hon jobba i min reception
Och vi blev vänner
Hon bjöd hem mig till man och barn
Tog med mig ut i skärgården
Där hon drömde om ett pensionat
Och allting bara rasar
En av hennes söner
Sköt sig i munnen
En eftermiddag
Han var ju bara barnet
Han skulle fylla 15
Men han tog en pistol
Och gav sig av
Och jag minns den där dagen
Vindarna lekte med hösten
Jag var där när det ringde
Jag minns blicken och den spruckna rösten
Och vi åkte i bilen
Det var jag och hon, en kvinna till
Dom där en och en halv milen
Kommer jag minnas i hela mitt liv
Och allting bara rasar
En av hennes söner
Sköt sig i munnen
En eftermiddag
Han var ju bara barnet
Han skulle fylla 15
Men han tog en pistol
Och gav sig av
Och det finns en gud
Och det finns en gud
Det är nog din tur nu
Och det finns en gud
Och det finns en gud
Det är nog hög tid nu
Hon brukade tala om att flytta
Ut till Aucklands skärgård
Och köpa sig ett hus
Och öppna pensionat
Men vad hände med hennes drömmar
Och vad hände med hennes längtan
Och vad hände med hennes framtid
Och hennes äktenskap
Och allting bara rasar
Allting bara rasar
Allting bara rasar
Och det rasar ännu
Och allting bara rasar
Allting bara rasar
Allting bara rasar
Och det rasar ännu
Allting bara rasar
En av hennes söner
Sköt sig i munnen
En eftermiddag
Han var ju bara barnet
Han skulle fylla 15
Men han tog en pistol
Och gav sig av
Allting bara rasar
En av hennes söner
Sköt sig i munnen
En eftermiddag
Han var ju bara barnet
Han skulle fylla 15
Men han tog en pistol
Och gav sig av