Det rinner en älv, en sugande flod genom livet mitt Jag uppfylls av mildhet och frid när jag vadat uti dess mitt Och var gång som jag vågat att bada i den blir jag hel och ren Och jag känner ett lindrande ljus gå genom märg och ben Nu undrar jag varför jag inte badar mer Varför, varför när jag vet allt det ljusa och goda som det ger Det kan nästan verka som jag försöker att ungdå dig Att jag känner mig rädd för nåden och glädjen som Du skänker mig För underligt För underligt Det finns en brunn, en källa till liv i min egen kropp När jag druckit av den fylls jag av klarhet och saknat hopp Var gång som jag vågat att dricka ur den blir jag hel och ren Och jag känner ett lindrande ljus gå genom märg och ben Nu undrar jag varför jag inte dricker mer Varför, varför när jag vet att allt det ljusa och goda som det ger Det kan nästan verka som jag försöker att undgå dig Att jag känner mig rädd för nåden och glädjen som du skänker mig För underligt För underligt Jag vill trotsa det motstånd jag har att ta emot det som gör mig gott Det kloka att gå runt och söka det som jag redan fått Nu undrar jag varför jag inte badar mer Varför, varför när jag vet allt det ljusa och goda som det ger Det kan nästan verka som jag försöker att undgå dig Att jag känner mig rädd för nåden och glädjen som Du skänker mig För underligt För underligt