I en lägenhet vid Loet satt Sofia och log Löven föll och det blev vinter i april när hon dog Hon stod upp i många stormar blev som världsrymden böjd Och hon sjöng mest hela livet och hon dog rätt så nöjd Där vid Loet Där vid Loet Där vid Loet Där vid Loet Hon var gammal som ett sekel ändå blixtrande klar Sa hon hade vuxit starkast sina mörkaste dar Inte mycket mer på CV:t än ett stort A i slöjd Och hon sjöng mest hela livet och hon dog rätt så nöjd Där vid Loet Där vid Loet Där vid Loet Där vid Loet Dansa hemåt, glada bäckar led oss ner till vår älv Alla mina största stunder var jag utom mig själv Hade inte många drömmar kanske två på sin höjd Att få sjunga hela livet och få dö rätt så nöjd Där vid Loet Där vid Loet Där vid Loet Där vid Loet Att få sjunga hela livet och få dö rätt så nöjd