Vi är alla fångar fängslade I våra alldeles egna hjärnceller, Satta att begrunda våra missgärningar, illdåd. Allting blir blott Ett minne av ett minne blott, En namnlös och knappt hörbar Viskning i ett tomrum Som möblerats med löften När hämnden är ljuv, När de utstötta och kanststötta, De kärlekskranka och de modfällda, De gömda och de glömda, De små och de som ej tillåts växa. När dem somnar Är det dem Som drömmer bäst "Varhelst natten kapitulerar Och låter mig fortsätta Allegorisera vakna drömmar." "Bryt mina ben, bryt mina armar! Trasa min tunga Och knäck mina händer! Sina mina glädjekällor, Spräck mina kärl Och rusa mina ådror! Fängsla mina befriare, Perforera mina ord Och riv itu alla mina meningar! Bränn mina biblar! Tysta mina böner, Rasera mina hopp! Begrav mina bundsförvanter, Upphäv alla mina uppskov! Dräp mina böjelser, Omintetgör min betagenhet! Beröva mig mina ögon Och förlama mina sinnen!" Pånyttfödd med dödslängtan Som har hittat sin omloppsbana, Fäster sina antenner I varje ögonlock den finner Att hålla fast vid När världar famlar