Slå vakt, svenska folk, om ditt fädernesland Så länge du orkar lyfta vapen i hand Ty mer än alla håvor och berg och i älv Du äger makten att råda dig själv Vad hulpe om du vunne alla skatter på jord Men förlorade din frihet i handling och ord Vad hulpe, om du gödde dig aldrig så väl Men du förlorade istället din friborna själ Säg ej att du illa med vapen har råd Och hellre tänker lite på grannarnas nåd Ty när grannen får för trångt och måste vidga sitt rum Då tränger han dig undan tum efter tum Då frågar han ej efter löftena han gav Han bjuder dig fly eller vara hans slav Han lägger dig lydfolkets smälek uppå Du som föddes att ditt eget bestämma och rå När Vasa och fäderna byggde vårt land Vad fanns här väl att skåda på svenskarnas strand? I mosstäckta kojor med gluggar utan glas Med täppor utan blomster och bord utan vas Och skogar utan vägar och stuga utan spis Där bodde de, som kallade vårt land ett paradis Som kallade Atlantis, det land, de trodde på Är Sverige nu ej tiofaldigt skönare ändå? Om fäderna såg, hur Sverige är rikt Och hörde oss klaga och pruta och slikt De skulle i förundran beskåda sin ätt och finna Att de skänkt oss mer än vår rätt De skulle skaka huvudet och rynka sina bryn Och sedan vända ryggen att slippa sådan syn På hundra år vi varken tarvat svälta eller slåss Säg, skulle Kung Gösta nödgas blygas för oss? Slå vakt, svenska folk, om ditt fädernesland Ty mer än de flesta, du äger nu omhand Här flödar av välmåga, vart än du ser Fast intet nog, om du jämt vill ha mer Sätt lås för din port och håll stålklingan blank Och var själv i din rustning, en man utan vank Och lär dig att skratta vad din frihet är värd Innan rövaren lär dig det med skäppa och svärd