Kanalen skiftar grn och svart
Frn andra sidan hr ni stans midnattsbrus
Bara bltt ljus frn btarna
İngen ser nr du smyger din
Hand inunder hennes blus
Ni kan sitta dr i timmar
Och ltsas ka fartygen lngt bort
Se hr kommer Timber-line
Till fjrran hamnar dr ni aldrig nnsin gtt
Hon r fdd p en fredag
Men hon sger att hon r ett sndagsbarn
En brdmogen frukt
Frgad av frosten som biter den hr stan
Och du vet att hon r hos dej
Och du rknar ditt hjrtas slag
Och du fr hennes glasprlekyss
Ja den gr dej s hopplst svag
Och du lovar henne allt, du aldrig kan hlla
Och du lskar henne nda till september
P sndagen gr ni lngt
Lngt bort och lngre bort dit gatstenen tar slut
Ni hr klockorna frn kyrkan
Luften kall och snn som ligger djup
In genom gallergrinden
Till den igenvuxna, kyrkogrden
Din pappa sover under stenarna
Han kommer aldrig nnsin levande drifrn
Ni gr som tv akrobater, frn en cirkus
Trettio meter ovan jord
Som solkatter i fnstret, ni tv behver inga ord
Och du vet att hon r hos dej
Och du rknar ditt hjrtas slag
Och du fr hennes glasprlekyss
Ja den gr dej s hopplst svag
Och du lovar henne allt, du aldrig kan hlla
Och du lskar henne nda till september
Och du vet att du ska sitta dr
Ensam p kanaltorget
Och vnta p att, din bt ska g
Inget kommer att binda dej
İnget i din lilla stad
Ingeting hller dej kvar, d
Fr du vet du mste hrifrn, du suddas ut bit fr bit
Du tar avsked till allt som var
Men det r skert mnga, mnga mnader dit
Gula rosor p tapeterna
R ni str i hennes kk och tittar ut
P den de varvsgatan
Apelsinhimlen ovanfr tar aldrig slut
Det r nnting i hennes blick som alltid
Lmnar dej stum
Hon har sitt Monalisa leende
Men hon knner inte dej och ditt mysterium
Hon har aldrig sjnkt dej saker, inga