Vi låg och lyssnade på våren grannen rökte weed till Reggaeton Det var nå i oss som skavde vi förstod det inte då Innanför gryningen flög svalorna på studenternas höga rop Jag tror att vi båda landat, det var dags att ge sig av De där nätterna på Ålidhem, dom kommer aldrig mer tillbaka De där nätterna på Ålidhem, dom kommer aldrig mer tillbaka De där nätterna på Ålidhem, dom kommer aldrig mer tillbaka De där nätterna på Ålidhem, dom kommer aldrig mer tillbaka Mot morgonen drog ljuden bort, i porten vid din gränd Dina ögon var klara, de visade våran väg Å stilla var rönnen utanför ditt hus, å björkarna sjöng en slow sång Baloo stängde och släckte ned, stegen ekade bort i den tysta gryningen Var var vi då? Vem var vi då? Vem var vi då? Vem var vi då? Vem var vi då? Vem var vi då? De där nätterna på Ålidhem, dom kommer aldrig mer tillbaka De där nätterna på Ålidhem, dom kommer aldrig mer tillbaka De där nätterna på Ålidhem, dom kommer aldrig mer tillbaka De där nätterna på Ålidhem, dom kommer aldrig mer tillbaka