Om hoppet när ängarna böljar som vindar, när stigarna öppnas och allting kan gå
Tre liv dom springer mot Älvtået, vill klippa av tråden och släppa dom fri
Vilka har bott här, kommer inte ihåg det, såg ett ansikte, kände igen
Har ingen aning, kanske har setts någon gång
När höjden på natten omfamnar kroppen, känns som det vänder, allting kan gå
Från motorvägen morrar trafiken, sträcker ut klorna, den når inte hit
Har inga ord för prata om detta, kalla det våren, kan vara fel
Har ingen aning, kanske har setts någon gång
Snart ligger snön över fälten på Backen, gravarna bäddas och faller isär
Kan inte berätta för dig vad som växer runt huset på vår bakgård
Är så sorgligt att sakna namnen, att inte förstå dom på riktigt
Kan inte berätta för dig vad som växer runt huset på vår bakgård
Är så sorgligt att sakna namnen, att inte förstå dom på riktigt
Och äppelträden saknar jag aldrig, bränn dom sakta, berör inte alls
Blommornas namn är för mig okända, grenarna pratar, förstår knappt någonting
Storspovens röst, den är något annat, inget okänt, ungdomens sång
Har ingen aning, kanske har setts någon gång
Snart ligger snön över fälten på Backen, gravarna bäddas och faller isär
Storspoven sjunger för barnen som somnat, röken från verket, den pyr iväg
Kan inte berätta för dig, vad som växer runt huset på vår bakgård
Är så sorgligt att sakna namnen, att inte förstå dom på riktigt
Kan inte berätta för dig, vad som växer runt huset på vår bakgård
Är så sorgligt att sakna namnen, att inte förstå dom på riktigt