När barnen skriker och makten tiger. När molnet stiger i skyn och huden smälter. När världen dör i cancerogena fissioner. När askan singlar ner – atomerna klyvs – stad i ljus. Den spruckna betongen och den kala och Livlösa skogen, intill reaktorn, vittnar om döden. Den obrukbara marken med de namnlösa offren. Den bitande kylan i den ändlösa vintern. Det kontaminerade havet och det radioaktiva regnet. Sorgen när världen brinner då sarkofagen brister. Allting har tystnat, allt liv är över. Förkolnade rester bildar askan av mänskligheten. När larmet ljuder och Ringhals brinner. När celler i kroppen slås ut och blodet lyser. När världen dör i cancerogena fissioner. När askan singlar ner – atomerna klyvs – stad i ljus.