Jag hörde från min vän att du lämna' oss igår Bland fotbollen, galendrarna och snön Att du aldrig sa adjö, men vi hörde dig ändå Du har väl alltid släpat runt på den sista sömnen Och stan blev tyst och underlig men kommer säkert bli sig lik Men det är som att den saknar lite ström Jag ser en kö vid Marie Laveau, det är glest på Röde orm Och lindarna ser bara ut som gamla träd Och jag följer taxametern och jag ser en horisont Och en tunnel och ett ljus och allt det där Det är så mycket som har hänt här, vänner, kärlek, fester, barn Vi söker och vi rymmer och vi längtar Och vad man än ska tro om död och himmel Du är nå'nstans, du är nå'nstans Folk går på och kliver av på gröna linjen söderut En trött och långsam vardag sen det dröjer Och det blir fredagkväll igen, en vanlig radhustacokväll Nå'n blir glad av sån't, och nå'n blir knäckt Jag står och ser vad du blir utan, det är så tydligt, det är så skört Och det dånar som ett hav där under bron Och jag minns den kvällen när vi satt på lokalen Och du skrattade och grät på samma gång Och du skulle bli farsa och du höll ett tal Du sa: "Jag kan inte, jag kan verkligen inte sån't" Ja, nå'n ser jag har blomsterbur, på cirka plus minus noll Och fasaden som har spelat ut sin roll Vad man än ska tro om död och himmel Du är nå'nstans, du är nå'nstans Jag hörde från min vän att du lämna' oss igår Bland tidtabeller, tunnelbanetåg Att du aldrig sa adjö, men vi hörde dig ändå Vi var många här som kände oss som så