Dag ut, och dag in Känner jag en stark ensamhet I denna jävla stad Som en parallell verklighet Trots alla människor Som befolkar våran planet Går jag ensam I en lång, lång evighet Trots alla människor Som befolkar våran stad Känner jag en stark hopplöshet Av min nattliga promenad Gatlyktorna lyser upp Den nattliga ömheten Och jag vandrar vidare I denna ensamheten Kl 04: 09 en fredagmorgon Tankar om våran kära stad, Befolkad till 80 tusen människor Med en kall livslång ensamhet som omfamnar den