Eko, eko, är det enda jag hör Ödslig tystnad, bara vindarnas kör Jag vandrar i en enslig skog Bland träd och buskar och snår Jag undrar om jag någonsin Kommer hitta en väg härifrån? Iakttagen, men ingen syns till Kuslig stämning, som ett ödets sigill Kan inte minnas vad som hänt Och hur jag hamnade här Jag märker plötsligt kråkorna Som på avstånd följer min färd Dimman tätnar, jag ser ingenting Allting andas av liv och av död Så förvirrad jag vacklar omkring En skrämmande labyrint - men skön Trött och matt och jag känner mig svag Måste vila och tänka ett tag Jag ser ett gammalt slitet hus Som nötts av stormar och regn Då vänder plötsligt kråkorna Och jag står här helt ensam igen Dimman tätnar, jag ser ingenting Allting andas av liv och av död Så förvirrad jag vacklar omkring En skrämmande labyrint - men skön Dimman tätnar, jag ser knappt någonting Så förvirrad jag vacklar omkring Hasar bortåt mot huset jag sett Står vid dörren och känner mig rädd Dörren öppnas och jag kliver in Kalla kårar - ingen syns till... eller... Eko, eko, det enda jag hör Ödslig tystnad, bara råttor som stör Jag vandrar i ett ensligt hus Det går inte att vända om Och undrar om jag någonsin Kommer hitta en väg härifrån